Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Melodifestivalen men jag tycker att ämnet "populärkultur" är väldigt spännande.
Det verkar ju finnas något inom oss som gör att vi gillar att gilla vad alla andra gillar. Det känns skönt att vara en del av något större, som t.ex. att läsa Stieg Larssons böcker. Man får en gemensam referensram, något att förhålla sig till i kafferummet.
Samtidigt som populärkulturen bara växer så finns det ju även en diskussion om fin- och fulkultur. Detta är också ett mycket kittlande ämne. Är finkultur motsatsen till populärkultur? Är allting som gillas av massan mindre god kultur? Och om en kulturprodukt bara uppskattas av ytterst få, betyder det då att den är av högre kvalitet än all annan kultur?
Vad tycker ni?
Så fula är de väl inte?
3 kommentarer:
Detta är en mycket intressant fråga som jag gärna vill diskutera över en kaffe/ett glas vin, inte på en fredagseftermiddag när jag är helt slut i huvudet.
Men följande kan nog påstås: det är PK att säga att fin- och fulkultur inte existerar och att all kultur är bra kultur. Lite hårddraget, sådär. Eller är jag überkänslig när det gäller PK?
Hej Stina!
Jag tycker absolut att vi ska träffas och diskutera denna mycket viktiga fråga. Jag trodde att det var PK att se ner på populärkultur, höja finkulturen till skyarna och bara nyttja fulkulturen i smyg. Intressant...
Kram Frida
Åh, har glömt att kolla om du svarat på min kommentar, och ja, det är ett intressant fenomen, PK. Jag tror att PK är lika känsligt för vindvändningar som Tesla rosa mage. Det du säger kan absolut stämma, men jag tror att denna inställning börjar komma på skam, med anledning av att PK ofta är populistiskt. Att det är kultureliten som bestämmer om detta är inte helt självklart.
Skicka en kommentar