onsdag 27 maj 2009

Finanskrisen sätter djupa spår

Idag rapporterar bl.a. DN om att även 8-12-åringar oroar sig för finanskrisen.

Det är en fruktansvärd känsla att vara barn och känna sig ängslig över något man inte kan påverka eller inte riktigt förstår. Här finns det verkligen utrymme för en diskussion om vilket ansvar media har när de vill sälja lösnummer.

Jag börjar mina lektioner med att fråga varje elev hur de mår. För mig är det det alltid den viktigaste delen av lektionen. Jag får reda på om någon har huvudvärk, om någon är ledsen för att de har bråkat med sin mamma eller om någon är glad för att de ska fira ett syskons födelsedag när de kommer hem.

Det är otroligt viktigt för mig att någon frågar hur jag mår varje dag och jag vet att eleverna uppskattar när jag frågar dem. Dock vet jag att vår skola, precis som alla andra, har det tufft ekonomiskt. Till nästa år blir det troligtvis fler undervisningstimmar per lärare och större grupper. När jag har 25+ elever i varje klass vet jag inte längre om jag kommer kunna prioritera att fråga varje elev hur de mår.

8 kommentarer:

Hexmaster sa...

Det jag minns av den åldern var att det mesta ute i världen var rätt obegripligt. Och tredje världskriget låg runt hörnet... Vilket (kanske något sökt) får mig till det jag egentligen ville skriva om.

Peter Englund gav ut en bok baserad på ett antal dagböcker från första världskriget. En som kommenterar på hans blogg förvånas över det drivna språket hos en flicka som 1914 var 12 år. Jag tycker Englunds svar är mycket intressant: det går ut på att det var en mer litterär kultur.

Är nyfiken på om fröken har någon kommentar?

http://peterenglund.wordpress.com/2008/11/12/skrivlogg-nr-21/#comment-6539

Anonym sa...

OJ! Vad har hänt? Har vanligtvis elake Hexmaster blivit trevlig, artig och vänligt intresserad? Kors i taket!

Arg skattebetalare

Therese sa...

Hexmaster: Jag kan inte låta bli att kommentera din kommentar, jag också.

Jag känner inte till huruvida du vanligtvis skriver otrevliga inlägg eller ej. Jag kan dock inte låta bli att uppmärksamma att du i just det här inlägget titulerar Frida med "fröken". Utöver att det är felaktigt (Frida är gift vilket framgår tämligen tydligt i bloggen, och bör därför om något tituleras som "fru") så är det förstås gammeldags - men framförallt så uppfattar jag det som förminskande. Motsvarande: "Är nyfiken på om lilla du har en kommentar?" - Nej, det är inte okej.

Skulle någon kalla mig för fröken så hoppas jag att det är en mycket gammal dam/man, som har kvar gamla dagars uttryck. Då skulle jag acceptera det, annars inte.

Ett litet tips inför framtiden bara!

Pernilla sa...

Jag läste "fröken" som "skolfröken". Kanske bara jag.

Frida, håller med dig. Det är viktigt att kolla hur de mår och dessa besparingar som drabbar alla skolor hela tiden är riktigt oroande. Det kommer att straffa sig sen.

Therese sa...

Pernilla: Du har säkert rätt!

Hexmaster sa...

Haha! Skolfröken såklart. Om det inte framgår av sammanhanget.

Therese sa...

Hexmaster: Okej, jag ger mig! Det var lite mer godkänt.

(Även om hon nu råkar vara gymnasielärare till yrket.)

:)

FRIDA sa...

Hej alla!

Vilken spännande diskussion (vad har gymnasielärare egentligen för titel?, med 270hp+, minst 2 C-uppsatser och en D-uppsats och/eller ett examensarbete förtjänar vi också något tjusigt ;D).

Så fort jag hinner ska jag gå in och läsa om Peter Englund. Generellt brukar jag irritera mig på "barnröster" i litteratur som är orealistiskt överintellektuella.

Kram Frida