Jag sitter och skriver för fullt då det plötsligt slår till - tvivlet. Det smyger sig fram som en skugga, tränger in i varje tanke och dränerar kroppen på lust och energi.
Plötsligt blir jag övertygad om att jag inte kan skriva, att allt jag någonsin producerat är urdåligt och att ingen kommer vilja läsa det.
Varför blir det så? Varifrån kommer det här förbaskade tvivlet och hur kan man bota det?
Jäkla skit också, jag som har barnvaktshjälp idag. *suck*
9 kommentarer:
Ahh... Det är väl dessvärre sånt som bara slår till, antar jag. Om det är till någon tröst blir jag väldigt peppad över att riktiga författare som du också känner precis som wannabeförfattare som jag ibland.
"Jag kan skriva, jag är inte rädd"
/Anna
PS. Kul att ordverifieringsordet är "woried". Humor ju!
Åh, vad jag känner igen det där.
Träng bort de tankarna, d.v.s. tänk inte utan skriv bara. Låtsas som (inför dig själv) att det inte spelar någon roll om det blir bra eller inte. Din uppgift är bara att skriva. (Och du, när du ser tillbaka på det i efterhand ska du se att det BLEV bra). Good luck to you! :-)
Tack för pepp!
Det blev trots allt 10 500 tecken i dag. Helt okej under omständigheterna. Jag antar att det hela går tillbaka till varför man skriver. Gör man det för sin egen skull, för att man tycker att det är roligt och vill berätta en historia, så är det mycket lättare att hitta motivation. Så snart man dock börjar bry sig om vad andra tycker och väntar på andras uppskattning är det så lätt att börja tvivla. Jag förstår varför en del författare vill stänga in sig i en isolerad stuga ute i skogen. Att slippa inblandning från omvärlden skulle helt klart göra processen mycket enklare.
Kram på er!/Frida
Å jag vet precis. Tvivlet! Men vet du? Du har skrivit en bok. En BRA bok. Du kommer skriva minst en till. Ibland är det bara lite motvind. Men som Barbara Voors säger "Skriv, bara skriv - allt går att rädda!"
Och 10 500 tecken på en dag. Darling - det är bra!
Been there, done that.
I övrigt håller jag med alla andra.
Hej Pernilla!
Tack! Ja, det är knäppt att man motarbetar sig själv på det viset. Men det är en bra taktik det där med att bara fortsätta att skriva. Det går ju alltid att redigera och arbeta om. Upprepningar kan tas bort och stela beskrivningar kan utvecklas. Det är smart av dig att börja på tvåan innan etta kommit ut för allt blir mer komplicerat när man väl har publicerats.
Hej Simona! Japp. Inte mycket att göra ;-).
Kram Frida
Ohh..vad jag känner igen det där. Jag har inte ens skrivit en bok-sa jag kan nästan helt övertyga mig själv att jag inte alls kan skriva. Jag har ett manus som jag tycker är OK (det behöver bearbetas lite men ända) men jag har ingen utbildning i att skriva, bara nagon enstaka person har läst det och...ja varför skulle nagon vilja läsa det? Men sa ibland sa kan jag tycka att det glimtar till och känns rätt okay i alla fall. Nu ska jag betala nagon för att läsa det (da har de ju liksom inget val haha)och sedan far vi se. Jag beundrar er som lyckas! Ni haller mina drömmar levande. /Linda
Hej Linda!
Vad glad att du kommit så långt att du faktiskt har ett manus, det är inte många som når ända dit. Att få det läst av ett proffs är nog helt rätt steg och sedan att hitta rätt förlag att skicka till. Satsa i första hand på de mindre förlagen, det är mitt bästa tips ;-).
Kom gärna in på bloggen och berätta om hur processen går!
Kram Frida
Skicka en kommentar