Hatkärlek

Nu har jag bestämt mig. På lördag börjar jag med Dr Jungers 7-dagars-detox. Vill ni får ni gärna hänga på, jag postar alla recept samt rapporter om hur det går här på bloggen.

Dr Jungers teorier bygger på att vi stoppar i oss massor av saker som gör det svårt för kroppen att ta hand om sig själv och han menar att en detox kan hjälpa kroppen att återfå förmågan att självläka.

Jag som ofta är förkyld, täppt i näsa, mycket trött och har huvudvärk tycker att detta låter väldigt lovande. Generellt har jag svårt för att äta lite, men Dr Jungers detox är ganska snäll och man får lov att smaska på nötter och grönsaker mellan målen (om man inte är ute efter att gå ner i vikt förstås).

Jag har tidigare läst om hans detox-program på Gwyneth Paltrows blogg. Gwyneth har jag förresten en väldig hatkärlek till. Kanske beror det på att hon ligger etta på in makes frikort, eller bara att hon verkar så irriterande lycklig.

Läste ni reportaget om Gwyneth som skulle visa hur "vanlig" hon är? Det var så underhållande när hon berättade om en dag i sitt liv. "Jag vaknar och äter en lång, skön frukost. Klockan 10 kommer min make-up-artist och då inser jag att jag glömt lägga en ansiktsmask. Oh oh! Innan jag går för att hämta barnen från skolan upptäcker jag att vi har slut på organiska muffins, men som tur är har jag alla ingredienserna hemma och slänger snabbt ihop en smet. Puh! Vilken tur. Krisen är över." 

Samtidig verkar ju Gwyneth så genomgod, hälsosam och harmonisk och det är just det som jag hoppas uppnå med min detox. Vi får väl se hur det går!

Längtar...

Sandra, Nina och Anneli längtar efter min nya bok och det gör jag också. 


I dag hörde jag ett rykte om att den kanske kommer från tryckeriet redan nästa vecka. Hoppas!

Jag är en nyhet!

Den här bilden kom nyss, tagen på Pocketshop på centralstationen i Göteborg av finaste Simona. 

Därefter kom den här, tagen av brorsan på Akademibokhandeln vid Fridhemsplan i huvudstaden. 

Mitt dygn i bilder

I går fick jag ett ryck och åkte och köpte en juicemaskin och mängder av grönsaker. Jag tänker göra Dr Jungers 7-dagars-detox eftersom jag verkligen känner ett behov av att "rensa i systemet". Detoxen finns med i senaste Amelia, men finns även på Gwynet Paltrows blogg.

Första omgången blev en mycket god morots- och äppeljuice med ingefära. Jag känner mig redan piggare!

Senare på eftermiddagen gick jag en promenad och upptäckte till min förvåning att det flyttat in en superhjälte några kvarter bort. Det känns väldigt tryggt!

Efter en underlig natt (det känns som om jag inte sov något alls) lyckades jag ändå sminka över de värsta ringarna under ögonen och gav mig ut på ett lunchmöte med författaren Jenny Milewski. Vi hade mycket trevligt och smidde storslagna planer!

Resten av dagen har jag arbetat med promotion inför nya boken och nu är jag verkligen trött. 

Jag blir förtvivlad

Så fort det finns ett problem i samhället sitter någon i morgonsofforna och säger att det är "lärarnas ansvar" att lösa detta. Det spelar nästan ingen roll vad det rör sig om, ökade antal självmord, slarv med personlig hygien eller, nu senast, etik och moral på Facebook.

Jag blir så otroligt trött på detta. Självklart vill man som lärare ge elever en god grund att stå på, men du har alltid ett begränsat antal timmar som ska räcka till att se alla elever, följa en kursplan, dokumentera all utveckling, bedöma alla elever, om någon inte möter målet göra upp en plan för hur de ska möta målen, se till att planen följs, rapportera till föräldrar och övrig personal mm. Utöver detta har du tusen andra uppgifter och jag lovar att det är HELT OMÖJLIGT att faktiskt göra allt som du ska, hur många extra timmar du än lägger ner.

Nu tycker reportern som intervjuas på SVT att lärare även ska "umgås" med sina elever på Facebook på sin fritid. Jag blir så förtvivlad att jag nästa börjar gråta. Väldigt många förstår uppenbarligen inte hur en lärares verklighet ser ut. Att man efter 45,5 timmars arbete och en känsla av att man aldrig faktiskt ens har en chans att göra allt det man bör ska man alltså gå hem och sätta sig på datorn och hålla koll på vad ens (200, 300?) elever gör. 

Inte konstigt att en stor andel lärare blir utbrända. Och inte konstigt att det väldigt snart kommer finns en enorm lärarbrist, för vem vill egentligen bli livegen lärare?

jag springer

I går gav jag mig ut och sprang för första gången på väldigt länge. Det var så otroligt härligt. Klockan var halv åtta på kvällen och det var precis lagom varmt och ljust för att springa.

Jag var tydligen i bättre form än vad jag trodde för det kändes inte särskilt tungt och den lilla rundan blev den stor rundan utan att jag behövde stanna en enda gång.

Det är något särskilt med löpning och författande. Många som skriver springer också, kanske är det det perfekta komplementet till allt stillasittande. Dessutom blir man ju inspirerad och får en chans att rensa bland sina tankar.

Synd bara att det är kallt så många månader om året. Jag tycker inte alls om att springa på vintern och gillar inte att vara ute ensam då det är mörkt.

I morgon har jag ett väldigt spännande möte som jag ser fram emot. Lovar att rapportera tillbaka!

Bilden är lånad från chrisvonada.com

Mors dag

Grattis till alla mammor där ute. Hoppas att in får en riktigt fin dag! Själv har jag firats med sovmorgon, lyxfrukost och handgjort kort.

Ostchock

Läste på Aftonbladet att det har skett någon typ av ostchock. Tydligen rör det sig om en fetaost som inte visade sig vara från Grekland. Verkligen upprörande!



Idag har vi varit ute nästan hela dagen. Vad fint det är när det blommar överallt.

Nu ska vi äta upp resterna av den här pajen som jag lagade igår. Hoppas att ni får en skön helg!

Lyllos mig

Jag har en sån himla tur att jag kan se en farbror som sitter ute i tanga-kalsonger och solar från min balkong.

Varje dag som solen är framme är han där och ibland kryper han till och med runt och rensar bland sina blommor.

Lyllos mig. 

Vinnaren

Först och främst, tack för alla jättefina bidrag! Det har varit så roligt att se bilder på min pocket från olika butiker i Sverige.


Vinnaren i tävlingen är Julia G som skickat in den här bilden på Charlotte Hassel från Bokia i, ja var är bilden tagen någonstans Julia?

Slutsålt

Min pocket har alltså sålt slut hos leverantören. Helt otroligt roligt ju. 


Hur ska jag nu fira? Med champagne, lyxiga chokladpraliner eller ostron?




Nej, jag tror jag låter bli att städa i köket.

Din jävla häxa

Hittade den här länken på Christin Ljungqvists blogg. Jag kanske borde söka, ha ha. 

Dagens

Idag har jag haft ett spännande och inspirerande möte med Therese (aka Bläcklilja/Calliope books).

Nu har jag och lilltjejen balkongmys. 

Det har förresten kommit in fler bidrag med pocketbilder, men ännu går det fortfarande att tävla. I morgon väljer jag ut en vinnare. Missa nu inte den här chansen!

Iväg

Men vad det tar lång tid att göra sig iordning då man har en bebis. Puh.

Nu ska jag iväg på ett spännande möte!

Sol, synopsis och lästid

Jag har tillbringat större delen av dagen på balkongen och njutit av solen. När maken kom hem fick jag dock smita iväg en stund och arbeta på min synopsis som verkligen börjar arta sig.


 Jag har dessutom försök få lite lästid, men min vilda bebis tycker att jag ska ägna mig åt henne istället. Ett par sidor har jag dock hunnit och de har varit väldigt underhållande!

Det här gör jag

Jag har haft mycket att göra de närmaste dagarna. Förutom att skriva en del jobbmail, få finbesök av Tildas bebiskompisar och arbeta med en synopsis har jag även paketerat böcker som ska skickas ut till vinnare och bokbloggare. 

Sommardukning

Jag kan lova att det inte är lätt att pyssla ihop kuvert och hålla ordning på adresser och porton samtidigt som man ska underhålla på en liten tjej som just börjat gå. 

Vågen, en författares bästa vän

Dessutom har jag drabbats av en vanlig författaråkomma, sk "bläckfinger".

Undra hur Strindbergs fingrar såg ut

Det går förresten fortfarande att tävla om ett inbundet ex av Charlotte Hassel. Läs mer under "nyheter".

Inspiration

I går kväll kom huvudintrigen till nästa historiska kärleksroman till mig då jag tittade på Downton Abbey. Ofta är det ju så, att bra film/TV/böcker/reportage inspirerar till nytt skapande.

Man får en känsla eller en tanke, undrar vad som hade hänt om det varit så eller så i stället, och med ens är en idé född.

Jag har faktiskt varit lite orolig eftersom det varit ganska tomt i huvudet sedan jag blev färdig med Den vita frun, men nu är processen alltså på gång igen. Skönt!

Nu ska jag bara börja fila på en synopsis. 

Det går fortfarande att vinna

Jag vill bara påminna om att det fortfarande går att vinna ett signerat exemplar av Charlotte Hassel. Allt du behöver göra är att ta en bild av boken i pocket och maila mig eller tweeta den.

Med så få bidrag som kommit in är chansen att vinna god!

choklad och sånt

Min man sa just att han längtar efter att jag ska återvända till jobbet så att jag kan "bossa runt mina elever i stället". Undra vad han menar med det?

I övrigt har han precis kommit hem från Barcelona där han besökte chokladmuseet. Vem vill besöka ett museum helt gjort i choklad? Inte jag i alla fall. 

Skriv en bok själv då så får du se hur lätt det är

När man skriver (eller utövar något annat "yrke" där man skapar) måste man lära sig att hantera kritik (och det är verkligen inte det enklaste).

Något som jag upptäckt under det här året är att kritik kan se väldigt olika ut.

En del kritik är konstruktiv och handlar om brister som läsaren upplever med texten och detta är den bästa typen av kritik eftersom den faktiskt går att använda. Som Pernilla Alm mycket klokt skrev på sin blogg så är man ju som debutant faktiskt nybörjare och man måste få lov att göra "fel" och få chansen att lära sig av sina misstag för att kunna utvecklas (sedan kan man ju tvista om vad som är "rätt" och "fel" i kreativt skrivande, eller om det ens existerar). Ett exempel på sådan kritik som jag fått var att karaktärerna i olika samhällsklasser i Charlotte Hassel inte hade ett talspråk som särskilde dem tillräckligt och detta är något som jag därför har arbetat extra mycket med i Den vita frun.

En del kritik är väldigt subjektiv och handlar t.ex. om vad läsaren tycker om karaktärer, teman och miljöer. I bästa fall kan den här typen av kritik också leda till utveckling (t.ex. uttryckte en läsare att hon ville veta mer om en av mina karaktärer, vilket gjorde att jag började fundera på hur jag kan bygga ytterligare en bok kring hennes liv), i värsta fall kan den få en att tappa lusten.

En del kritik är vad jag skulle kalla ovidkommande. Det är kritik som inte verkar handla särskilt mycket om själva boken utan snarare om författaren eller den gällande genren. Kritik som känns orättvis är nog den som är svårast att hantera (jag har haft turen att inte råka ut för några genre- eller personangrepp, däremot har jag fått kritik för att historiska skeende har framstått som osannolika när de i själva verket är helt sanna, vilket är nog så irriterande).

I slutändan är det ändå så att när en bok väl har tryckts och finns ute hos bokhandlarna så tillhör den inte längre författaren. Det är läsaren som har rätten att tolka, känna efter och sedan uttrycka vad de har upplevt. Men ibland har jag faktiskt lust att säga: Men skriv en bok själv då så får du se hur lätt det är. 

Grattis Sofia!

Sofia var den första att ta ett kort av Charlotte Hassel i pocket (på Bokia i Knalleland i Borås) och maila mig bilden och hon vinner därmed boken.

Nu är tävlingen igång på riktigt. Ni har till torsdagen den 24 maj kl. 24.00 på er att knäppa ett foto av Charlotte Hassel i pocket och maila mig på frida.skybeck@gmail.com eller twittra bilden och pinga mig (@FridaSkyback). Jag drar sedan en vinnare som får ett signerat, inbundet exemplar av Charlotte Hassel.

Lycka till!

Sofias bild

Rösta på mig (snälla?)

Jag gick just in på storytels hemsida och upptäckte att man kan rösta på de böcker som man vill ska bli ljudböcker. Jag hade faktiskt ingen aning om att det fungerar så, hade ni det?

I vilket fall får ni hemskt gärna gå in och rösta på Charlotte Hassel, då skulle jag bli jätteglad!

Ni kan rösta HÄR. 

Finnström here I come

Biblioteket i Finnströms kommun har valt ut Charlotte Hassel som ett av sina boktips (och jag är i mycket gott sällskap). Så roligt!


Nu måste jag ju nästan åka dit. Någon som vet var Finnström ligger?

Birdsong

Har ni inte sett "Birdsong" på svt så kan jag verkligen rekommendera den. En vackrare filmatisering får man leta efter. Jag läste att någon tyckte att den var långsam, men jag håller inte alls med. Den har hela tiden nerv och är otroligt stämningsfull och det är just den här typen av historier som jag vill skriva.

I övrigt har vi fortfarande sjukstuga här hemma. Det verkar som vi aldrig kan skaka av oss det här viruset. Jag är så trött på att känna mig dålig och orkeslös! Ibland känns det som om det bara är jag som blir sjuk så ofta och därför gillar jag att läsa om när andra är sjuka (just för att jag inte vill känna mig ensam...).

Nåja, förhoppningsvis blir vi friska snart. Hoppas att ni får en fin helg. Och missa nu inte Birdsong, det är två delar och den första ligger kvar på svtplay till på söndag.

Framtiden?

Kan det här vara framtiden måntro? Jag hoppas ju verkligen på det, så mycket att jag tänker ta deltidstjänstledigt nästa år så att jag kan skriva en bok till.

Om det blir tufft? Ja.

Om vi kommer få leva på nudlar? Jajamensan (GI-nudlar ha ha).


Men det är det värt!

Äntligen!!!

Som jag har väntat och längtat, letat och tjatat på personalen i Lunds alla bokaffärer! 


Och så plötsligt händer det bara. Avin ligger i brevlådan och kartongen från förlagssystem går att hämta på ICA Tuna.




Hon är så fin min lilla bok, alldeles, alldeles underbar. Vilken känsla, helt otroligt!




PS. Nu är tävlingen igång igen. Den första som skickar in en bild på Charlotte Hassel i pocket vinner boken. Ni andra har en vecka på er och torsdagen den 24 maj drar jag ytterligare en vinnare som får ett signerat, inbundet exemplar av Charlotte Hassel. Maila era bilder till frida.skybeck@gmail.com, eller twittra och pinga @FridaSkyback. DS.

PS2. Man kan förbättra sina chanser att vinna genom att skylta om i butikerna så att min pocket syns ordentligt. DS2.

Jag väntar under mossan

I dag släpps Amanda Hellbergs ungdomsroman "Jag väntar under mossan". Jag tycker att den verkar riktigt härlig, just en sådan bok som jag själv önskar att jag hade skrivit.

Jag tror jag ska köpa boken så att jag kan läsa den för min dotter när hon blir äldre, bland annat eftersom hon heter samma sak som bokens huvudkaraktär. Och när jag sitter där, om åtta, nio år, och läser högt kommer jag kanske kunna säga att jag "känner" författare till boken. Och när Tilda då undrar om huvudkaraktären är döpt efter henne kommer jag nog att mumla lite och sedan säga "det är möjligt".

Jag vill vara som Blondinbella

För några veckor sedan läste jag en krönika av Ann Söderlund som hette "önskar att jag var mer som Blondinbella".

Nu kan man ju tycka mycket om Isabella Löwengrip. Hon står för ideal som många (inklusive jag) inte riktigt kan ställa upp på, men det går inte att förneka att hon samtidigt, på många sätt,  är en förebild som öppnar dörrar för andra kvinnor. 

Blondinbella har också, framför allt på senare tid, börjat verka för att stärka både sig själv och andra kvinnor. Hon pekar på hur viktigt det är att älska sig själv, föreläser för unga tjejer, peppar och visar att det går att uppnå drömmar. 

Själv har jag blivit inspirerad av det "lyfta-varandra-tänk" som verkar genomsyra hennes och andra kvinnliga mediaprofilers budskap.

Tidigare har jag alltid känt att man inte får berömma andra för mycket (för att det då kan ses som falskt fjäsk eller för att det kan urholka själva berömmet), men numera struntar jag i mitt lutherska arv. Tycker jag någon gör/säger/är bra så försöker jag berätta det. Jag tror nämligen inte att positiv feedback kan leda till något dåligt. Snarare kan beröm och uppskattning ge den där extra knuffen som gör att någon annan uppfyller sin potential.

Tired mum

Det har varit en tuff dag i dag med både en mamma och en bebis som är magsjuka. Lägg till att vi knappt har någon mat hemma så får ni en riktigt härlig kombination av illamående och panik.

Ja ja, vi har i alla fall överlevt (mycket tack vare tecknad film och majskrokar) och i morgon vaknar vi förhoppningsvis upp helt friska och utvilade...

Hastigt och lustigt

För snart ett och ett halvt år sedan reste min man till Mexiko för att hälsa på sin familj. Jag som just då led av graviditetsillamåendet från helvetet låg mest hemma i sängen, tittade på serier på svt-play, åt konstiga saker och tyckte synd om mig själv.

Nu är maken bortrest igen och jag ligger i sängen och tittar på Downton Abbey och äter ostrullar med keso (det enda som finns i vårt kylskåp).

Det går nästan inte att förstå allt det som hänt sedan den där julen. Att jag har en liten tjej på tio månader som snart kan gå och att jag skrivit två böcker som blivit utgivna. 


Tänk vad livet kan förändras bara sådär, hastigt och lustigt. 

Oh my sweet Borgeby

I dag har vi hunnit med riktigt mycket. 

Vi har besökt Borgeby slott (egentligen skulle vi haft picknick där, men tyvärr blåste det alldeles för mycket) och sedan ätit födelsedagslunch tillsammans med familjen på en restaurang i Stadsparken i Lund.

Efter det har jag hjälpt maken att tvätta och packa eftersom han reser till Barcelona i morgon (jag ska klara mig ensam med en bebis som just är på väg att börja gå i fem dagar!), jobbat lite och sjungit "En sockerbagare" ungefär 211 gånger. 

Nu är det en mycket trött Mamma som säger god natt. Trevlig lördagkväll!

Det här med att drömma

Den första, riktiga skrivdrömmen jag hade var nog att färdigställa ett manus. Innan jag hade gjort det kändes fullbordandet av ett manus som något ouppnåeligt. Bara tanken på att skriva en så stor textmassa under så lång tid som samtidigt skulle vara sammanhängande var svindlande.

Nästa steg var att låta någon annan läsa manuset. För några år sedan hade jag en bokcirkel tillsammans med mina barndomsvänner och jag drömde i hemlighet om att en dag presentera mitt eget manus för gruppen. 

När så någon eller några läst mitt första manus fortsatte drömmen att utvecklas. Till en början ville jag bara att ett förlag skulle läsa det jag skrivit, men snart blev jag modigare och började hoppas på ett bokkontrakt. Den här drömmen, som de av er som följt min blogg säkert känner till, höll i sig ett bra tag. Jag var nära ett par gånger, skrev och skrev nytt, hela tiden med en otålig känsla i kroppen. Det kändes lite som ett Sisyfos-projekt, men till slut fick jag upp stenen på bergets topp.

Det lustiga är att när man väl når det där målet som man drömt om och kämpat för så länge så är man ändå inte riktigt nöjd. Drömmarna fortsätter att växa. 

Just nu drömmer jag om att tjäna pengar på mitt skrivande så att jag kan fortsätta skriva. Det är fantastiskt roligt att författa, men det tar på krafterna (och naggar på familjens tålamod när ALL ledig tid går åt) och är tufft att göra samtidigt som man har en annan heltidssysselsättning.

Jag drömmer även om att få goda recensioner (vilket jag har fått, men nu är det ny bok som gäller och då börjar man om på noll igen), bli förstådd, uppskattad och bekräftad av läsare och kollegor.


Så, nu vet ni mina innersta drömmar. Var drömmer ni själva om?

Tävling, uppdatering

Eftersom Charlotte Hassel i pocket verkar vara lite försenad gör vi följande:

Den första som skickar in en bild på boken (antingen via mail till frida.skybeck@gmail.com eller via twitter till @FridaSkyback) vinner Charlotte Hassel i pocket. 

Från och med att den första bilden kommer in får ni andra en vecka på er att skicka in era bilder på boken för att tävla om ett inbundet, signerat exemplar.

Det låter väl bra? Ut och spana nu!

Malmö by day

Efter att vi besökt min makes skola åt vi en sen lunch på Teatergrillen.

I stället för kaka till kaffet kunde man få en vitaminshot.

Det var väldigt gott och kändes väldigt modernt. Nuförtiden kanske alla serverar det till kaffet, jag vet inte så noga eftersom jag för det mesta sitter hemma och skriver. 

Vi gick förbi ett träd där barn kan hänga upp sina nappar. Jättegullig idé, men det ser lite spöklikt ut. 

Vi avslutade dagen med ett besök på Lilla Glassfabriken. Godast glass i Skåne!

Min dag i bilder

Jag försökte ta en bild med min Iphone (min första smartphone, äntligen kan jag ta kort och twittra!), eftersom jag gjort mig i ordning för lunch med Mamma, och upptäckte att det var väldigt svårt. Antingen såg jag A) sned ut, B) galen ut eller C) porrig ut. Eftersom det var min födelsedag så valde jag C. 

Efter lunchen kom jag hem och upptäckte att vi fått körförbud pga missad besiktning (bytte bil i höstas och trodde att vi skulle få påminnelse från bilprovningen som vi alltid annars fått). Som tur vad låg det även en Amelia i brevlådan som muntrade upp lite.

Jag fick en otroligt vacker rosbuske av Mamma och Pappa som jag ska ställa ut på balkongen så snart det slutar regna. 

Sedan lagade jag en trerättersmiddag eftersom maken hade lååång dag. 

Det allra viktigaste var förstås efterrätten. Oslagbar kombination!

Nu ska vi besiktiga bilen och sedan ska vi besöka makens skola som har "familjedag". Hoppas ni får en bra fredag!

Körförbud

Jag fick ett brev från transportstyrelsen och trodde att de kanske ville gratulera mig på födelsedagen. Men det gjorde de inte, i stället blev jag informerad om att vi har fått körförbud. Jättekul, grattis liksom.

Som tur är kom Amelia också med posten och muntrade upp mig. Nu tittar jag på inspelade avsnitt av Greys, äter chokladpraliner och njuter av de otroligt vackra blommorna som jag fått. 

Världens hemskaste människa

I dag är det min födelsedag, vilket naturligtvis är trevligt på alla sätt och vis. Jag har dock ett litet dilemma när det gäller födelsedagar som ni förmodligen kommer tycka är otroligt fånigt.



Så här ligger det till:
Min make är världens finaste och raraste, men han kan inte köpa presenter. Det spelar ingen roll hur många hintar jag ger - jag kan peka med hela armen - det blir ändå sällan rätt (och med rätt menar jag en present som jag faktiskt kan ha användning för). Han köper smycken (sist fick jag ett matchande set med halsband och örhängen som påminde om Pernilla Wibergs skidbacke-kollektion från 90-talet), program till datorn eller något opraktiskt till köket för att stärka mig i rollen som husfru.

Jag vet att jag låter hemsk och bortskämd nu, men vi lever inte direkt i något överflöd och det är just på födelsedagen som jag har chansen att få de där skorna, eller den där krämen som jag annars inte har råd att unna mig.

Ett tag köpte jag mina presenter själv och gav dem sedan till maken för att han skulle ge dem till mig, men det kändes bara löjligt, så numera ger jag mina presenter direkt till mig själv, vilket självklart inte är lika kul.

Jag skulle också vilja tillägga att jag inte har särskilt höga krav. Jag skulle bli jätteglad för fin choklad, blommor eller till och med tidningar.


Är det någon som har samma problem som jag eller har alla andra partners som är experter på att köpa bra presenter? 




PS. Lyssnade förresten på Hannah&Amandas podcast där Amanda Schulman sa att det är otroligt viktigt för äktenskapet att köpa dyra presenter till varandra (och ha delad ekonomi så att presenterna inte betalas med ett gemensamt konto).  Är det kanske enklare att vara romantisk och man har väldigt mycket pengar och kan bjuda varandra på lyxiga weekendresor och annat tjusigt? DS. 

Tröstchoklad

Känner mig rätt trött och sliten idag och hugger därför in på de chokladpraliner som jag köpt åt mig själv i födelsedagspresent.

Japp. Det var en sådan dag. Och jag är, till skillnad från Simona, ett proffs på sånt här.

Bokakademin

Har ni läst att Akademibokhandeln och Bokia går samman (se artikel HÄR)?

Jag undrar vad det kommer få för effekt. Visserligen är det bra med en motvikt till Bonnierkoncernen, men jag hoppas verkligen att det inte leder till färre boklådor.

Vad tycker/tänker ni?

Som att springa ett maraton

Tänk dig att du ska springa ett maraton. 

Du har förberett dig i månader, tränat och tränat, försakat vänner och familj och haft total fokus på målet. 

Så påbörjar du själva tävlingen. Du älskar att springa, men det är även jobbigt. Ibland blir du trött, får kramp i vaden eller skoskav, men allt du kan tänka på är att slutföra loppet. 

När du så har sprungit de där 42 195 metrarna, använt all din fysiska och psykiska kraft, tömt batterierna och gått i mål kommer plötsligt en kontrollant gående mot dig. Flämtande ser du hur han viftar med handen. "Det har blivit något fel" ropar han, "du är inte riktigt färdig ännu, men springer du 5 000 meter till så är du i mål".

Precis så känns det att redigera ett manus. Du har gjort allt i din kraft för att skriva din bok, pusslat ihop alla bitarna, gjort efterforskningar och gestaltat tills både fingrar och ögon blöder. När du så äntligen är färdig får du veta att några delar måste skrivas om.

Nu vill inte jag låta som någon martyr och med mina böcker har jag haft tur nog att inte behöva redigera särskilt mycket (men jag vet att även den dagen kommer komma...), men jag tänkte ändå försöka beskriva hur det känns. Så, nu vet ni det!

Till Lovisa

Lovisa skrev till mig och ville ha tips på material om 1700-talet och här kommer mitt svar:

Hej Lovisa!

Först och främst, vad roligt att du presenterar dig. Jag blir jätteglad!

Grattis till skrivutbildningen. Så härligt! Jag hoppas verkligen att den hjälper dig att uppnå dina mål.

Det är svårt att ge konkreta tips angående research-material eftersom det beror väldigt mycket på vad du är ute efter. Generellt kan man säga att det är lättast att hitta material om "de högre klasserna" och om män. Jag brukar själv leta efter personer som befinner sig i en liknande situation som mina karaktärer och sedan göra research om deras liv. 

Förutom att läsa historieböcker kan det även vara en god idé att besöka lokala arkiv där man kan hitta fantastiska skatter i form av olika dokument som avslöjar mycket om livet under olika epoker (vanligtvis kan man få hjälp om man vet ungefär vad man letar efter).

Min huvudsakliga källa till Den vita frun har varit den underbara boken Årstafruns dolda dagböcker som är en faktabok som bygger på dagboksanteckningar från 1700-talet. Ska du bara köpa en bok rekommenderar jag den!

Lycka till med utbildningen!

Kram Frida

Vinn, vinn, vinn

I dag släpps Charlotte Hassel i pocket! Jag är otroligt spänd och förväntansfull på att få se den ute i butik och därför tänkte jag ordna en lite tävling.

Ser du Charlotte Hassel som pocket i en butik, knäpp en bild som du antingen kan maila till mig på frida.skybeck@gmail.com eller lägga ut på twitter och pinga mig (@FridaSkyback).

Alla som skickar in en bild är med i tävlingen och kan vinna ett inbundet signerat ex. av Charlotte Hassel. Deadline för tävlingen är den tisdagen den 15 maj, så ni har en hel vecka på er.

Jag blir hemskt glad om jag får se några bilder på min pocketbok så har ni tid och går förbi en bokaffär/mataffär som har pocket så ta en bild vettja (vad det hade fungerat bra med en smiley här).


PS. Hittar ni en pocketaffär som inte har Charlotte Hassel får ni gärna tipsa dem om boken. DS.