Kloka tankar efter något glas vin

Enligt skådespelerskan Renée Zellweger bör det kreativa uttrycket bygga på hängivenhet och sanning. Jag kunde inte sagt det bättre själv.

Svenska Dagbladets kulturchef Stefan Eklund däremot sa i en intervju att de stora författarna är de som inte vet vad de vill säga med sina böcker. Detta håller jag inte alls med honom om. För mig är det otroligt viktigt att en författare både har något att säga och vill uttrycka känslor och ståndpunkter. Kan det vara så att Eklund menar att de författare som "vilar" i människans varande är de som verkligen utforskar samlivets kärna? Ni vet, den där typen av böcker där det egentligen inte händer särskilt mycket förutom att man som läsare umgås med karaktärerna och lär känna deras inre. Är det en bok som egentligen inte har något att säga? En bok utan mening och mål?

Dela gärna med er av tankar och reflektioner. Det gör inte alls något om de är lika luddiga som mina.

Jag har bestämt mig

Inom kort kommer första kapitlet av Stormhav publiceras här.

Håll utkik!

Tvångsuppstigning

Golvet är kallt. Mina fötter kyls långsamt ner och rysningarna får mig att dra ihop axlarna. Luften under täcket är fortfarande kroppsvarm, en ficka av trygghet jag måste lämna.

Med försiktiga rörelser drar jag upp rullgardinen. Ute är allt svart. Inga människor syns till och jag slänger en blick på klockan för säkerhets skull. För ett ögonblick gror en gnutta hopp i mig, har jag ställt klockan fel? Är hon två, eller kanske tre så att jag kan återvända till sömnens omslutande famn?

Nej. Jag har inte tagit fel. Det är hög tid att bege sig till badrummet. Hög tid att rusta sig för dagen med ett lager kläder och ett lager smink.

Med en uppgiven suck drar jag en filt om mig och påbörjar resan. Tyngd av trötthet och missmod undrar jag hur många tvångsuppstigningar jag har kvar i mitt liv.

Tursamhet?

Igår fick jag en dubbelnöt, dvs det låg två kärnor i en hasselnöt jag knäckte. Undra om det är lika lyckobringade som en fyrklöver.

Kontakt med förlag

Idag fick jag ett mail från ett förlag. Gissa om det kittlade till i magen. Tyvärr handlade mailet bara om att tre sidor ur mitt manus fattades! Först tyckte jag att det var jättepinsamt (jag skyller helt på min make som tog en kopia åt mig), men sedan ändrade jag mig.

Jag tror inte att någon lektör/förläggare säger nej till ett manus de gillar bara för att några sidor fattas (förutsatt att de får läsa de försvunna sidorna såklart). Och jag, som är en tvättäkta kontrollmänniska, blev jätteglad över att få veta att någon faktiskt läser mitt manus just nu! Alltså kanske det här är ett ypperligt sätt att hålla koll på sitt manus på.

En fråga som poppar upp är var man ska ta bort sidorna, i början, mitten eller slutet? Man vill ju helst att den som läser är så fångade av historien att han/hon inte ger upp bara för att några sidor saknas. Fast har man maximal otur märker inte läsaren att det saknas sidor och då kan ju läsupplevelsen bli lidande.

En annan fråga är hur många sidor man ska tappa bort. Blir det för få kanske de missar att det fattas något och är det för många kanske man verkar alldeles för slarvig. Jag tror att det ideala måste vara tre sidor och det var ju just så många som saknades från mitt manus. Herregud vad välplanerat och genomtänkt ;D!

Framtiden

Nu är det vecka 5. Jag har den otroliga lyxen att snart ha en semestervecka igen (v. 8). Jag hoppas att jag innan dess får besked från de förlag jag skickat manuset till så att jag under den veckan vet vad jag ska skriva på.

Antingen blir det bearbetning av Stormhav och ev. tid till att påbörja nästa bok i serien

eller blir det satsning på en helt ny bok som intensivt växer i mitt inre.


Nu har jag en plan och allt känns bättre. Bara förlagen hör av sig. Bara jag får veta. Bara jag kan börja skriva snart igen.

Sugen

Jag är otroligt sugen på att lägga ut första kapitlet av Stormhav på bloggen. Vet någon om förlag kan se det som en anledning till att inte ge ut en bok?

Valmöjligheter

Jag sitter med huvudet fullt av skrividéer och försöker välja spår. Frågan är hur man ska tänka.

Jag älskar själv att läsa böcker som är enkla och avskalade, men jag tror inte att jag skriver så. Jag vill dock att mina historier är realistiska. Jag ogillar författare som slänger in massor av ingredienser som egentligen inte passar in, med syfte att göra storyn galen och annorlunda. Fast det verkar ju dock vara något som säljer. Kanske ska jag försöka peta in en drake som lever i en container, en farbror som stoppar gelehallon i näsan eller en missbrukande femåring som blåser såpbubblor mellan sina överdoser.

Det finns ju en längtan hos både författare och förläggare att skriva/get ut något nytt. Samtidigt är det ju ganska uppenbart vad som säljer och vad folk vill läsa. Jag tänker inte ge mig in i diskussionen om ful- och finkultur, däremot blir jag besviken när förlag inte vill satsa på böcker som är välskrivna och som handlar om sådant som folk vill läsa om, men som inte är tillräckligt nyskapande (dvs min bok).

Och språk. Det kan man diskutera i timmar. Hur ska man formulera sig? Lätt- eller svårtillgängligt? Komplext eller enkelt?

Det finns så många valmöjligheter, men inget recept på hur man lyckas. Jag känner mig som en elev som kämpar för att få MVG utan att veta vilka kriterier som gäller. Om jag bara visste att den där idén, den bör jag satsa på för det kan bli något, så skulle allt kännas mycket enklare.

Men det är ju det som är charmen med kultur. Att ingen vet vad som kommer härnäst. Att det handlar om utveckling och upptäckt. Upplevelser och uttryck. Och det är väl också just därför som det är omöjligt att förutse vad som kommer gillas. Man får göra sin grej, skriva vad man kan och vill och hoppas hoppas hoppas på att någon upptäcker hur genial man är ;D!

Maldiverna

Om någon hade knackat på hos mig just nu och erbjudit mig en resa till Maldiverna så hade jag sagt nej. Jag är skittrött och känner inte för att göra någonting. Tänk vad styrd man är av sitt humör ;D!

Vad är lycka?

På Skavlan igår diskuterades begreppet "lycka", bl.a. med en ung man som forskar på ämnet men som inte är tillräckligt viktigt för att hans namn ska stå med på programmet hemsida.

En av de saker som konstaterades var att det är mänskligt att hela tiden sträva framåt och att alla har lika svårt för att bara vara i nuet och njuta av det man har.

För mig var det verkligen befriande att höra detta. Jag är näst intill manisk i min strävan framåt och jag gör få saker utan att tänka på nästan steg. När jag åt min goda fisksoppa undrade jag jag ska laga imorgon, när jag satte mig för att läsa funderade jag över vilken bok jag ska ge mig på härnäst och när det äntligen blev helg började jag planera vad jag måste göra på jobbet på måndag.

På ett sätt är det tragiskt att vi har så svårt för att bara vara. Mitt höga tempo gör att jag ibland måste ta en ledig dag för att överleva. Idag har jag inte gjort någonting (total osanning, jag har städat, tvättat, sopsorterat, lagat mat, bakat mm). Men det känns som att jag inte gjort någonting eftersom jag bara gjort saker som jag känt för att göra, utan att pressa mig själv med tid och måsten. Det kan vara ganska meditativt att städa i badrummet om man inte har bråttom och kan ta sin tid.

På helgerna känner jag en otroligt press att "prestera". För många verkar lördag och söndag vara helt värdelösa om man inte "gjort något". Man ska helst hunnit träffa vänner, gått ut och gjort något aktivt som att besöka ett museum eller shoppa, och helst äta ute eller gå på bio.

Jag vill inte göra sådant. Inte om jag måste. Istället föredrar jag att sitta hemma och stirra på en vägg. Jag behöver det för att varva ner. Min vecka är redan tillräckligt stressig som den är.

Alla stressforskare jag läst om säger att jag har fel. Om man är stressad ska man gå ut och röra på sig och inte undvika sociala sammanhang. Livet är tvetydigt. Hjärta eller hjärna. Min åsikt eller andras.

Har ni någon lösning?

Ingers fisksoppa

Finhacka en gul lök och en purjolök och stek mjuka i en kastrull. Tillsätt två-tre rivna morötter och ev. vitlök. Koka upp en liter vatten och gör fiskbuljong. Tillsätt en burk med krossade tomater och fiskbuljongen. Låt koka i en kvart. Smaksätt med salt, peppar, citron och valfri favoritkrydda (t.ex. curry, sambal oelek, dill). Skär rå fisk (t.ex. lax) i mindre bitar och lägg i soppan. Koka på svag värme i några minuter. Servera med en klick gräddfil och räkor.

Horoskop

Idag stod det i mitt horoskop att allt kommer att gå bra och att jag kommer få en glad överraskning. Jag tror ni vet hur jag tolkar det ;D.

Undra om man kan stämma Metro om det de skriver horoskopet inte slår in?

Dålig vecka

Den här veckan har varit ovanligt j*lig. Förutom betygssättning, nya "units" (nytt tema i de olika klasserna vilket innebär grymt mycket extrajobb), flytt av klassrum, flytt av arbetsrum och informationsmöte om vårterminen då vi fick veta att vi ska pressa in dubbelt så många grejer som på en vanlig termin, plus att vi blir inspekterade av både skolverket och den internationella organisationen IBO, så har även min makes studieplan kollapsat eftersom studievägledaren, som han tjatat på i 1,5 år om att få besked, just berättat att han inte kommer kunna slutföra sin utbildning den här terminen pga att hon missat att ordna med den specialkurs han behövde.

Man kan lätt säga att jag sover dåligt om nätterna och känner mig helt slutkörd (passande så här i början av terminen).

Jag hade verkligen behövt få ett positivt besked (blink, blink alla förlag).

Förlåt alla som väntar på mail från mig men ännu inte har fått något svar! När jag blir inlagd kommer jag nog ha tid att svara ;D!

En sann historia?

Jag har en kollega som är ett typexempel på en mobbare. Hon är så elak att många vänder om de ser henne komma gående i korridoren. Som en orm glider hon runt och ger upphov till konflikter och oro. Ingen vill jobba med henne, hon skapar ständigt problem och klagar på och bråkar om allt. Den enda tröst jag kan se är att hon är mer eller mindre lika elak mot alla. Många tårar har trillat i vårt arbetsrum till hennes förtjänst.

Hitintills har jag lidit i det tysta men idag när jag stod och lyssnade på hur hon hackade sönder en annan människa fylldes jag av en enda tanke: jag ska mörda henne.

Jag började genast planera mitt dåd. Var, hur och när ska det ske? Vem skulle kunna tänkas göra det, den späda språklärarinnan som brukar rusa ur rummet när kollegan går till attack, eller den långa, medelålders matteläraren som tyst sväljer sitt förtret? Vilka vapen finns att tillgå på en skola? Skulle en pekpinne kunna fungera, eller kanske en passar?

Genast blev kollegans elakheter lättare att skaka av sig. Säg vad du vill, jag kommer få min hämnd... En dag min kära kollega så blir det inga fler påsklov för dig.

OBS! Notera att detta inlägg inte är en sann historia utan bara är baserat på en sann historia.

Skrivplanering

Nu ska jag försöka organisera alla mina skrivplaner. Detta är vad jag har tänkt mig skriva de kommande åren:

VUXENBÖCKER
Stormserien
Stormnatt (del 1 som fortfarande har en superbra krimhistoria som jag älskar, men behöver skrivas om)
Storm* (del 3, arbetsnamn Stormblomma, synopsis)
Storm* (del 4, arbetsnamn Stormfält, synopsis)

Kärleksroman
J*B* (nutid i Lund, tre historier som vävs ihop, synopsis)

UNGDOMSBÖCKER
H*serien (del 1, ungdomsroman med historisk anknytning, synopsis + påbörjad)

H*F*D*B* (ungdomsroman, nutid Lund, underbar kärlekshistoria, synopsis + påbörjad)


Som ni ser har jag en hel del att göra. En vecka är jag alldeles uppslukad av en bok, drömmer om den och lever mig in i karaktärerna, nästa vecka försvinner jag in i en annan historia. Jag får väl helt enkelt vänta på att en bok väljer mig. Jag vet ju att jag kan låta en bokidé ligga och gro ganska länge innan jag är redo att börja skriva, så jag är inte rädd att de ska försvinna. Däremot är jag skrivsugen, men den som väntar på något gott...

President Obama

¨

Obama talar till mig. För mig. För oss alla.

Tolerans. Ansvar. Fred.


USA, välkomna till 2000-talet!

Lär dig mörda

Vill du bli en expert på att ha ihjäl folk kanske en kurs på Deckarskolan är något för dig? Camilla Läckberg kom ju som bekant igång med att skriva genom en kurs.

Har ni några tips på bra skolor eller kurser?

Förbjuden frukt

Läste just i Metro att flera butiker har skrivit på skyltar att frukten från Israel kommer från Spanien. Vilket intressant ställningstagande. Vi vet att våra kunder inte vill köpa frukt från Israel, men istället för att sluta köpa in varor därifrån så låtsas vi att frukten kommer från ett annat land.

Size 0

Jag har inte kunnat undgå bloggbråket mellan Blondinbella och Katrin Z och Carolina Gynning. Blondinbella har på sin blogg kritiserat de kroppsideal som Katrin och Carolina uppmuntrar på sina bloggar. Katrin Z har mycket vuxet svarat genom att skriva att Blondinbella ser ut som en gris.

Det är ju omöjligt att inte hålla med Blondinbella. Både Katrin och Carolina verkar ju vara ganska tragiska figurer som lever för att späka sig.

Vad som förvånar mig är att Katrin och Carolina verkar så omogna och aningslösa. Alla har väl varit 18 och tyckt att de varit för knubbiga/fyrkantiga/päronformade/platta/långa/....(plats för ditt personliga komplex), men till slut orkar de flesta inte hålla på att älta. Förutsatt att man inte lider av en sjukdom så får man förhoppningsvis viktigare saker att bry sig om i livet.

Annika Marklund skriver i en krönika om hur Linda Skugge i sin blogg har börjat tjata om hur härligt det är att svälta sig och bli så smal att man nästa försvinner (eller hur det nu var...) Linda som alltid stått för någorlunda sunda värderingar (hon har iaf alltid stått på de unga tjejernas sida) gör mig verkligen besviken. Vad sjutton håller hon på med egentligen?

Jag är trött så det här inlägget blev nog inte så vasst och välformulerat som jag hade tänkt mig. Kanske skriver jag om det imorgon.

I vilket fall: skäms på er Katrin, Carolina och Linda. Ni verkar ju skitknäppa.

Fast hey, vad vet jag? Om man kan få fler bloggläsare genom att dela med sig av sina bantningstips så är det kanske värt att ett par fjortisar stryker med genom självsvält man inspirerat och uppmuntrat dem till.


I love food /Frida

Betygssättning - ett rent helvete

Den här veckan är det betygssättning. All rättning ska ses över och alla resultat värderas med målet att få fram så rättvisa betyg som möjligt.

Precis som alla andra lärare hatar jag att sätta betyg. Varför det?, undrar säkert någon. Ni kanske till och med tror samma sak som en elev sa till mig, nämligen att: "det måste ju vara jätteskönt att få hämnas för allt dumt som elever gjort och sagt till en när man sätter betyg". Jovisst. Om det vore så enkelt :D..


Betyg är fruktansvärt eftersom det aldrig blir helt rättvist oavsett hur många timmar man lägger ner på det. Någon har missat en av de svårare examinationsuppgifterna eftersom han/hon varit sjuk eller har haft det jobbigt hemma, någon är jätteduktig, tydlig och analytisk när de skriver, men svagare när de måste presentera muntligt, någon har dyslexi och svårt att uttrycka sig i skrift och ytterligare någon missar att följa instruktionerna och får ett jättedåligt resultat trots att han/hon i övrigt är en stark elev.

Eftersom jag jobbar på en internationell skola ger vi även "en kommentar" om hur eleverna i lägre årskurser har presterat. Jag undervisar bara ner till åk. 6, men jag kan säga att redan då är det sjukt svårt att dela in eleverna i olika prestationsnivåer. Jag kan utan problem bedöma om eleven deltar i undervisningen, gör sina uppgifter, följer instruktioner osv., men det är ju inte det som ska betygssättas. En 11-årings förmåga att förstå och analysera är otroligt svår att ta på (ofta är den relativt ytlig) och den förändras mycket under ett läsår. När de börjar 7:an har det skett en stor förändring och i 8:an är de flesta tillräckligt mogna för att kunna ta konstruktiv kritik och förstå att betyget inte är ett mått på hur mycket läraren tycker om dem.


Men som sagt, det blir ju aldrig riktigt rättvist. Bara så ni vet...


Illustration Kjell Nilsson-Mäki

Boknörd, moi?

Sunday Morning

Frukostmys




Perfekt läshörna




God bok




Levande ljus

Att våga misslyckas

Jag såg på slutet av Let's Dance igår då Linda Haglund åkte ut. Någon frågade henne hur det kändes och hon svarade "pinsamt".

Visst är det konstigt hur mycket de känslor som kopplas samman med misslyckande kan påverka oss. Jag skäms verkligen om jag gör något fel, eller om jag tror på mig själv i en situation och det sedan inte går min väg. När Forum slutligen sa "nej" till min bok Stormhav blev jag inte bara ledsen utan jag kände mig även dum. Här har jag gått och trott att min bok var tillräckligt bra för att bli utgiven, att jag har potential och bli författare, och sedan bestämmer någon annan att så inte är fallet. Det är en märklig och extrem situation. Man är otroligt sårbar när man står hukad inför någon med makt över ens liv och håller fram allt sitt hopp i form av en personlig betraktelse, som andra har rätt att spotta och trampa på. Drömmen är så skör.

Jag minns att jag läste en artikel om en tidningsredaktör som glatt berättade att den första tidningen hon drev sjönk till botten som en sten. Istället för att skämmas för sitt misslyckande använde hon det som ett exempel på att hon hade provat något och lärt sig massor från upplevelsen. Jag såg även en intervju med John Travolta där han berättade om sina första auditions. Han provspelade för massor av roller och när de tackade nej till honom med diverse kritik tyckte han bara att de var riktiga idioter som inte förstod hans storhet.

Det är beundransvärt att vara så stark och tro på sig själv oavsett vad som händer. Jag önskar att jag kunde vara precis så, stadig som en stenmur, även när det blåser hårt. Istället står och faller jag med mitt manus. När jag får negativ feedback som inte är konstruktiv blir jag sårad och varje tänkbart nej är som kniv i bröstet.

Ni kanske tror att jag överdriver, men jag känner verkligen så här. Det är också av den anledningen som jag flera gånger upprepat (mest för mig själv) att det inte bara beror på manuset om man blir utgiven eller ej. Det finns så mycket annat som spelar in. Samma sak gäller ju Linda Haglunds prestation i Let's Dance. Hon var inte alls den sämsta dansaren, men åkte ändå ut och fick skämmas. För att inte tala om alla människor som sökt jobb och fått nej, trots att de kanske hade varit helt fantastiska på den positionen, om någon bara hade trott på dem.

Jag heter Frida & jag är bakoman

Jag har ett otroligt starkt behov av att skapa saker. Jag älskar som bekant att skriva, men även att måla, pynta och baka. Det finns en längtan inom mig att göra saker med händerna, forma och producera något som andra kan njuta/inspireras av. Baka är ju så fantastiskt eftersom det går fort, är lätt, blir vackert och alla älskar det. Matlagning är också kul men där finns ju ett måste inblandat.

Anyways behöver ni inte vara oroliga, jag äter inte allt jag bakar. Mycket hamnar i frysen i väntan på framtida gäster eller tråkiga kvällar som behöver livas upp.



Chokladmuffins med nötkross




Leilas crumble rasberry cupcakes

Fina Katerina

Idag har Katerina Janouch skrivit ett jättefint inlägg om några av oss som kämpar med våra författardrömmar. Jag blir så himla glad när de som redan nått dit vi vill tar sig tid och hjälper och uppmuntrar oss andra. Det är en fin gest som verkligen uppskattas!





En annan författare som också följer, kommenterar och stödjer några av oss med skrivdrömmar är Malin Persson Giolito.




Tack till er båda! Ni betyder jättemycket.


Jag vet att det här inlägget gränsar till att vara för "cheesy", som mina elever säger (kan smörigt vara en bra översättning?), och därför låter jag bli att skriva *Girlpower*.

Tillfälligt utbränd

Just nu sitter jag och döstirrar på TV:n samtidigt som min make lagar en dundermiddag i köket. Jag känner mig helt apatisk och fast det finns massor av kul att göra så förmår jag inte ens att resa mig upp. Jag hoppas vakna till liv snart och då ska jag svara på alla fantastiska inlägg, kommentarer och e-mail.




Mustig tomatsås med färska örter, rödvin och vitlök




Kyckling med parmesanost




Min makes tre favoritingredienser: rödvin, basilika och vitlök

Bloggvärlden

Jag har försökt orientera mig i bloggvärlden. Jag gissar på att det finns hur många bloggar som helst. Det är helt sjukt. Alla har en blogg. Svenskarna är verkligen ett skrivande folk.






Min man tycker att jag ska skaffa en sådan här. För vilka pengar undrar jag? Om någon därute är sugen på att sponsra mig kan ni lämna er e-mailadress i en kommentar så hör jag av mig ;D!

Fridas nattliga(?) äventyr

Ute är det becksvart. Jag har varit vaken i över 12 timmar och jobbat så att ögonen går i kors. I ett desperat försök att få iväg de sista manusen gav jag mig ut på jakt efter kuvert, frimärken och sista-minuten-brevlådor.

Det kändes verkligen som att det var natt. Som om jag var en sömngående zombie som irrade runt i mörkret. Trots att posten försökte lura mig genom att flytta Lunds enda sista-minuten-låda, lyckades jag med hjälp av ett bensinmacksbiträde i målbrottet och med en mimik som oroväckande mycket påminde om Björn Gustavssons hitta till den lilla tvärgata där lådorna numera huserar.

Jag hann posta mina manus innan tömning och nu firar jag med en hembakt brownie (av någon outgrundlig anledning kändes det avgörade att förläggarna får mitt manus innan helgen).


Sådant sysslar jag med på kvällarna. Vad gör ni?

Upp och ner, ner och upp

Min nuvarande arbetsplats ligger en trappa upp. Dock är det delade kontoret så litet att jag inte får plats med böcker och annat material. Dessutom undervisar jag i fem olika klassrum och mitt material är utspritt över hela skolan. Dessa klassrum ligger på tre olika våningsplan.

Vem behöver Friskis & Svettis?

Yogite

Jag är frälst. Vännerna från London hade med sig Yogite (kanel) och det är så otroligt gott att jag inte kan få nog. Kanske är jag sist i världen med att upptäcka detta fantastiska, kryddiga te (?). Om det finns någon annan därute som ännu inte funnit ljuset så kan jag tala om hur en perfekt kopp Yogite med kanelsmak ska drickas:

Lägg tepåsen i en kopp med hett vatten och låt dra i minst 5 min. Tillsätt honung och varm mjölk (alternativt tillsätt kall mjölk och värm hela koppen), andas in dofterna och njut.


PS. Yogite kan köpas i välsorterade matbutiker DS.

Min fikus

Jag tror att min fikus håller på att dö. Kanske tål den inte kylan. Inlägget har ingen koppling till utlägget om Tintin på Pocustan Explorers blogg.

Spännings-junkie

Jag tror jag vet vad det är för fel på mig. Jag är en spännings-junkie. Det måste alltid hända något i mitt liv, annrs blir jag galen.

Om jag kommer hem och jag inte har fått mail från något förlag eller några nya kommentarer på bloggen börjar det klia i fingrarna. Genast aktiverar jag mig genom att leta efter potentiella agenter eller botanisera bland alla mina storslagna planer.

Förresten håller jag med Agnes om att Guldbaggegalan var rätt tråkig. Hoppas att Lukas Moodysson är inbjuden nästa år så det blir lite fart och fläkt.





PS. I love Cecilia Frode. DS.

Egen företagare

Jag håller på och skriver till olika tryckerier för att få prisförslag på tryck av mitt manus (bara en miniupplaga att skicka till förlag alltså). Det är rätt kul att hålla på och pyssla och ordna. Jag kanske borde bli min egen förläggare?

Någon som har erfarenhet av att ge ut sina egna böcker?





Linda Skugge är egen företagare och henne går det ju bra för.

Skrivare med kopiator

Vi behöver desperat en ny skrivare och helst ska den även vara en kopiator med feeder (dvs kopiatorn kan mata in papper efter hand). Är det någon som känner till en bra skrivare med den här funktionen som inte kostar för mycket?

Jag är mycket tacksam för tips!

Järnet är varmt...

...och jag smider för allt vad jag är värd.

Snart kan jag berätta vad som pågår (och nej, min agent har inte sålt Stormhav för filmatisering i Hollywood ännu, men det är på gång...;D). Jag funderar på att låta Kate Winslet spela Fredrika Storm. Hon hade passat alldeles utmärkt.

Min läslista

Jag har en lång rad böcker på min läslista. Nu när jag vet hur otroligt mycket jobb som ligger bakom skrivandet av en bok och hur mycket man som författare ger av sig själv i processen vill jag läsa alla böcker med den respekt de förtjänar (dvs inte 5 min/kväll med utslitet sinne och suddig blick).


Just nu läser jag:
Berlinerpopplarna av Anne B. Ragde


På min lista:
The god of small tings av Arundhati Roy (omläsning av favoritbok. Jag är dock orolig att jag inte kommer älska den lika mycket som jag gjorde 1999)

Tusen strålande solar av Khaled Hosseini

Innan döden kommer av Elisabeth George

Dubbla slag av Malin Persson Giolito

Oryx and Crake av Margeret Atwood

Att berätta eller inte berätta...

...det är frågan.

Mitt största problem när jag kontaktar förlag är om jag ska berätta att jag redan nästa blivit utgiven, fått ett fantastiskt utlåtande och fallit på målsnöret.

Jag tror inte att något förlag skulle säga nej pga detta eftersom jag redan fått nej från ett annat förlag. Tvärtom tror jag att det faktum att ett annat förlag nästan gett ut mig gör att de får upp ögonen för mitt manus.

Dock är det ju en lång och krånglig historia. Att jag faktiskt skrivit en ny bok på sex veckor är verkligen svårt att klämma in i ett följebrev. Jag riskerar ju att förlaget tror att min "nya bok" inte är lika bra som min första. Så var dock inte fallet, förläggaren sa ju att hon älskade den nya boken och att jag hade gjort alla de förbättringar som krävdes för en utgivning. Samtidigt känns det viktigt att berätta att jag faktiskt skrev en ny bok under väldigt kort tid, att jag har den kapaciteten och att jag omarbetade boken just så som förlaget bad mig göra även om den säkert behöver jobbas med ytterligare.

De flesta förlag ger ju bara ut en handfull nya författare om året, men naturligtvis har de fler manus än så att välja från. Det måste ju hända hela tiden att förlag tackar nej till ett manus som de egentligen tror på, t ex för att det konkurrerar med en författare de redan har eller för att redan signat en författare av "den typen" (genre).

Dock kan det ju vara så att förlagen inte vill ha en författare som de inte själva upptäckt. De vill förmodligen inte läsa ett annat förlags utlåtande, utan hellre skapa sig en egen uppfattning.


Usch vad svårt det här är. Vad tycker ni jag ska göra? Jag känner mig som en kamikazepilot. Jag ska kanske prova olika versioner till olika förlag och se vilket som fungerar bäst.

Fridas matdrömmar?

Det har varit mycket aktivitet i vårt kök i dag. Bland annat har vi försökt laga världens godaste brownies och pizza... Nu ska vi njuta frukten av vårt hårda arbete. Ha en trevlig kväll!

PS. Snart får jag döpa om bloggen till Fridas mat- och författardrömmar. DS.

Blodpaprika

Vi äter inte särskilt mycket kött (fisk och fågel ibland bara) och är därför mycket beroende av grönsaker. De senaste veckorna har paprikan varit svindyr och i går när jag handlade hade de äntligen sänkt priset. Gud vad bra, tänkte jag tills jag såg varifrån paprikan kom. Israel. Ett moraliskt dilemma följde. Kan jag köpa paprika från Israel? Grönsaker som förmodligen tom skördats under konflikten? Till slut kom jag fram till att det inte skulle spela någon roll om lilla jag bojkottade paprikan. Jag som kämpar för att lära mina elever att de kan påverka världen, att om de verkligen vill något så ska de stå för det. Nu skäms jag för min blodpaprika.

Den glada julen

Nu är glada julen slut, slut, slut
julegranen kastas ut, ut, ut
men till nästa år igen
kommer han vår gamle vän
för det har han lovat

Den här sången gjorde mig tårögd när jag var liten. När jag stod och plockade undan adventsljusstaken tänkte jag för mig själv att nästa gång som jag tar fram alla julsakerna så är jag en utgiven författare. Jag vet inte riktigt varifrån självfötroendet kommer, men jag tror att det till stor del beror på alla er. I vilket fall så är jag i full gång med plan B, jag håller på och förbereder plan C och jag har även börjat fundera över plan D. Jag kan utan problem sysselsätta mig fram till sommaren innan alla alternativ är provade. Jag lovar att berätta om mina planer så fort något händer, men jag vågar inte jinxa något genom att avslöja för mycket...

Hej då tomtarna!

Partner sökes...

Finnes: Kvinnlig skribent med vasst och välskrivet manus, massor av skrivlust och intresse för marknadsföring.
Sökes: Engagerad förläggare som vill satsa på ett långsiktigt samarbete.

Mina intressen: Författande, litteratur, resor, matlagning, familj och vänner
Framtidsdröm: Att min Storm-serie, med hjälp av dig, ges ut och blir en sådan succé att jag kan försörja mig på mitt författarskap och fortsätta utvecklas genom att skriva i olika genrer
Utseende: Rektangulär, vit med svart text, vikt: ca. 1,46 kg
Personlighet: Spännande, rolig, samhällskritisk

Är du rätt för mig? Ta chansen. Jag väntar…

Kära bloggläsare

Kära bloggläsare,

Det är så otroligt kul att det är så många som följer min blogg. Besöksantalet ökar stadigt och om det fortsätter i den här takten kommer jag ha lika många besökare som Blondinbella i oktober 2011 och läsas av hela Sveriges befolkning i maj 2014!